Blogbashing
Jan Guillou, Åke Stolt och Bengt Ohlsson har problem med bloggar. I bloggarna hamnar vanliga människors vanliga funderingar och de kan ju inte vara intressanta för någon, någonsin. Vad folk tänker och tycker saknar i praktiken betydelse om man inte är begåvad med ett journalistjobb. Tankar som kan uttryckas på ett skolat journalistiskt, korrekturläst språk och tryckt på riktigt papper är de enda tankarna som formar vårt samhälle, våra debatter och våra beteenden. Eller hur?
Vanliga människors iaktaggelser har inget värde eftersom vanliga människor oftast sitter hemma eller hänger på sitt meninglösa jobb och ser på världen med okritiska ögon. En upplevelse som betraktas genom den enfaldiges öga och sparad i den grå massans grumliga hjärnsubtans ska inte under några omständigheter spolas ut till allmänt beskådande. Den ska med fumliga fingrar plitas ner i ett slitet kollegieblock eller helst glömmas så att den inte stör de knivskarpa tankeprocesser som pågår i den hjärntrust och begåvningsreserv som utgör sveriges tidningsredaktioner. De obegripligt sammansatta funderingarna, de miniutiöst utarbetade tankebyggena som utgör det konstverk en tidningartikel är och alltid har varit, ska inte ifrågasättas eller fläckas av de småsinta bloggarnas intellektuella irrfärder.
När man läser ett kåseri i Metro, en skvallerartikel i Punkt Se eller en arg krönika i Aftonbladet, ja då är man glad att man slipper de intellektuellt andefattiga bloggarna. Det skönt att ha en tidning i handen och veta att detta är värdefullt, detta är grejer, detta är the big THING, för det är ju turligt nog skrivet av en journalist. Och när en journalist gnuggar geniknölarna och fattar pennan kan det ju aldrig gå fel, eller hur?
